Emma Holden

Precis såhär ser jag inte ut just nu. Den slemmiga åkomman jag drog på mig över helgen var bland det värsta jag varit med om. Jag har hostat så mycket att man numera kan ana en antydan till abs, samt varit så febrigt att jag legat och gråtit likt ett litet barn. För att göra det hela ännu bättre så insåg jag idag på tåget att den spännande kebab/gubbpungsodören som jag funderat över i själva verket kom från mig och att jag inte tvättat håret sen en poolfest förra helgen. Dessutom så har mina ben och armhålor tilltagit en rätt så spännande och vild terräng, så man kan nog ganska så enkelt klargöra att jag är sunk - personifierad. Herre gud alltså.

 

Här trodde jag att jag skulle glida in i singellivet (yup, så är det) len som en förhud och med hår som en Wella-raklam. Riktigt så blev ju uppenbarligen inte fallet. Istället känner jag mig ungefär lika sensuell som en nerpissad alkis på t-centralen. Nej, detta måste styras upp snarast om jag någonsin vill ha en sexuell framtid.

I skrivandes stund ser jag ut, och känner mig, som en fet påse kattbajs. Jag har åkt på någon spännande sjukdom och hobby-hypokondriern inom mig varnar om tyfus, tuberkolos och andra sjukdomar jag inte har någon aning om vad de innebär. Dagens high-lights var inköpet av min avokadosallad (åt givetvis inte en enda salladsmolekyl) med karlarna och diverse spännande substanser jag hostat upp. Nej, glamour bor ej här. 

 

Men så var det ju det här med bloggandet också. Faktum är att i de 7 åren jag bloggat (mer känt som 7 års internet-terror) har varit sjukt givande för mig. Bara att få skriva av hela min depp genom gymnasiet räddade typ mitt liv. Ni var helt enkelt underbara med er respons och pepp och jag vet faktiskt inte hur det hade gått utan den terapin. Tro mig, det var mycket mer värt än att sitta i en nersutten fotölj med snorkråkor mellan kuddarna på BUP. Ni har fått mig att skratta och jag måste sjukt nog erkänna att det kändes som att jag fick en sorts skum relation med några av er (Mona-stalker, Melws, Kirchen och Fröken levo - you hear me?). Jag har dessutom lärt känna nytt folk irl genom le blogg. Åh dagens teknologi <3 Det är alltså det mest värda jag har.

 

Nej men sumsumarum - Jag VILL skriva mer. Jag är bara så sjukt motarbetad med brist på datorer osv. Dessutom har mitt liv varit rätt så stormigt under den här sommaren, vilket inte riktigt sätter bloggpeppen på top. Nej men jag ska ta tag i detta. Tummis! Men först ska jag glida in på chat roulette och skratta åt penisar.

Ni ba: Snälla börja blogga igen.

Jag ba: Amen visst! Jag gör't!

Ni ba: ... *evig tystnad*

Och jag ba: A men skit i då!

Ni ba: Men fortsätt skriv.

Och ja ba: Can't win.