Emma Holden

I skrivandes stund ser jag ut, och känner mig, som en fet påse kattbajs. Jag har åkt på någon spännande sjukdom och hobby-hypokondriern inom mig varnar om tyfus, tuberkolos och andra sjukdomar jag inte har någon aning om vad de innebär. Dagens high-lights var inköpet av min avokadosallad (åt givetvis inte en enda salladsmolekyl) med karlarna och diverse spännande substanser jag hostat upp. Nej, glamour bor ej här. 

 

Men så var det ju det här med bloggandet också. Faktum är att i de 7 åren jag bloggat (mer känt som 7 års internet-terror) har varit sjukt givande för mig. Bara att få skriva av hela min depp genom gymnasiet räddade typ mitt liv. Ni var helt enkelt underbara med er respons och pepp och jag vet faktiskt inte hur det hade gått utan den terapin. Tro mig, det var mycket mer värt än att sitta i en nersutten fotölj med snorkråkor mellan kuddarna på BUP. Ni har fått mig att skratta och jag måste sjukt nog erkänna att det kändes som att jag fick en sorts skum relation med några av er (Mona-stalker, Melws, Kirchen och Fröken levo - you hear me?). Jag har dessutom lärt känna nytt folk irl genom le blogg. Åh dagens teknologi <3 Det är alltså det mest värda jag har.

 

Nej men sumsumarum - Jag VILL skriva mer. Jag är bara så sjukt motarbetad med brist på datorer osv. Dessutom har mitt liv varit rätt så stormigt under den här sommaren, vilket inte riktigt sätter bloggpeppen på top. Nej men jag ska ta tag i detta. Tummis! Men först ska jag glida in på chat roulette och skratta åt penisar.