Emma Holden

Src.

Under mina år i livet har jag stundtals utsatt mig själv för riktigt efterblivna situationer Om killen jag gillat inte svarat på mina sms/samtal så har jag ändå varit tvungen att lämna ett sista ångestfyllt meddelande på hans telefon. Pimpat mitt arma yttre till max då minsta risk att stötas på existerat. Nervös och dum gått fram till honom på festen fast det är uppenbart att han inte vill något mer. Stått där med skammen blinkandes i pannan och dumt försökt skratta bort hela situationen. Vridit om kniven i hjärtat ett halvt varv extra liksom.

Nu sitter jag inne på youjizz och spanar in alla tjejer han sökt på. Ångrar att jag gått med på att låta mina ben anta luden terräng så att min kompis kan få vaxa dem och får rejäla sug att rengöra den här laptopen och befria den från dess besudelse. Det spelar ingen roll att han överöser mig med fantastiska komplimanger, jag måste helt enkelt rispa lite mer i självkänslan. Vad är grejen med detta totalt patetiska självplågeri?