Emma Holden

Jag vaknade imorse och kände att: Fuck me vad den här dagen kommer suga. Och kan man tänka sig, det gör den också. Mitt fejs ser fortfarande misshandlat ut och jag börjar bli lite lätt less på att mina ögon ser ut som att jag har haft ett redigt gråtmaraton lite för ofta framför scenen där Mofasa dör i Lejon Kungen. Det skulle helt enkelt vara skönt att inte konstant se ut som en hög med kattbajs. Att min mentala hälsa ligger på minus underlättar inte heller. Det är inte kul att vara ful och deppig samtidigt. Om det fanns någon rättvisa skulle jag se kadam ut nu, a lá Rosie Huntington, men icke. Inte helt otippat när man är så jävla motarbetat på alla plan.

 

Nej men nu orkar jag inte sitta och tycka synd om mig själv längre. Mind over matter osv. Får väl ta och styra upp det jag kan göra något åt: smörja in ansiktet med mina 5 crémer jag fick från läkaren och se om vi kan pilla in någon liten molekyl med smink mellan allt klet. Kanske till och med ta och plöja igenom vildmarken med en rakhyvel. Det är ju ändå helg. Vojne vojne. Imorrn ska jag på spelning/festival och då jävlar ska solen skina.