Emma Holden

- img unk.

 

Den här veckan, eller snarare helgen, dödade mig. I fredags hade vi ett mega-event ute på Boulebar Globen där Hoffmaestro kom förbi och lirade akustiskt och vi dansade bakom bardisken. Efter stängning vid 1-tiden hängde jag med grabbarna i bandet till Spy Bar, trots att jag egentligen bara ville hem och avlida. Väl ute drack jag mig pruttfull fram till stängning då vi senare drog vidare på efterfest hos Harry i bandet. Jag landade hemma någonstans efter 8 på morgonen, sov ett ynka par teeny weeny timmar och sen var det jobb som gällde igen.

 

När jag väl slutade jobba kl 12 på lördagskvällen trodde jag att det var hem och sakta men säkert avlida i sängen som gällde, men jag blev övertalad att hänga med ut på en öl. Det var ju dumt, för det finns inget som heter "en öl". Det blidde öl till stängning, och eftersom att jag knappt hade sovit eller ätit samt jobbat så blidde det en mycket ekonomisk fylla eftersom att 3 stycken did the trick. Halv 6 kastade jag in handduken.

 

När jag åkte till jobbet i söndags efter ännu en natt utan normal sömn trodde jag på allvar att jag skulle somna såfort jag utsatte mig själv för någon form av komfort, så jag vågade inte sätta mig ner på hela dagen. Familjen kom förbi till Surbrunnsgatan där jag jobbade och åt lunch och skrattade åt mig eftersom att jag såg helt förstörd ut. Efter att vi stängde så bjöd Noah mig på fika av ren sympati, och sen åkte jag hem till honom och totaldäckade på hans soffa. Vaknade idag vid 2-tiden. Den där åldersnojan var verkligen bara skitsnack.