Emma Holden

Brb, för mycket tankar som kaosar för att jag ska kunna formulera något någorlunda halvvettigt atm.

 

Fast sen så kom jag på att skriva är det bästa att göra när livet förvirrar en mer än nationella provet i nian. Det känns som att jag har mognat mer den senaste månaden än vad jag gjort på flera år. Mycket soul searching, som det så fint heter, har jag ägnat mig åt. Förut när jag skulle försöka lista ut mig själv gjorde jag oftast det i sällskap av ett glas vin eller 7 vilket i efterhand kanske inte var så överdrivet jäkla skarpt då jag inte mindes en enda av mina fantastiska uppenbarelser dagen efter. Men inte nu inte! Nu är jag ju nästan klok. Så klok att jag på något sätt även lyckats prestera fram två rynkor. Båda sitter under ena ögat. Detta fuckar helt klart upp hela min feng shui gällande mitt anlete då hela jag tycks vara i någon form av yttre obalans. Mycket irriterande. Kanske dock är sånt man får när man kommit till terms med sig själv och blivit lite visare? Oh well.

 

I jakten efter vishet så gick jag i sann Rafiki-anda på en promenad i skogen. Tänkte att jag skulle finna mitt inre lugn bland all natur eller något sånt dumt. Lite drygt dock att min mobil dog någonstans mellan en tall och en sten. Jag är mörkerblind och totalt jävla mörkrädd så jag fick krypa bland kottar och hundskit ut till civilisationen (no joke) med totalt jävla dödsångest som höll i sig tills jag landade hemma i trygghet. Ej lyckat.