PINK PENIS/AMERICA/BABE
Jahopp, då var man 20 år dårå. 11:e maj vaknade jag 6 på morgonen i sann småbarnsanda och hade en fantastiskt födelsedag. Det blidde libanesiskt med familjen och jag fick så sjukt fina presenter. Sen så langade mina vänner en överaskningsfest med den vackraste tårtan mina ögon någonsin har beskådat: en penis! Komplett med pungstubb pch allt. Och sen dess har fortsättningen på mitt vuxna liv rullat på rätt så smooth. Jag har hängt i Rålis med babe och sprungit på systemet, shoppat, ätit ute lite för mycket för min ekonomis skull och lekt drinkluder med mina honor. Haft det rätt så gött alltså. Jag söp mig dessutom alldeles för full på Jack Daniel's och spydde som en gris de följande 24 timmarna så min åldersnoja är helt klart obefogad. Jag undrar när jag ska växa upp från det beteendet. Nej men hur som: Hej på er, vi kör igen va.
14:31:03
STUFF THAT MAKES ME LOL
SAMARBETSÖVNING
src unk.
Fatta den jobbiga stämningen där inne. På tal om saker som sitter där inne: Detta är lite nasty så ni känsliga där ute, herrå. Efter en blöt hemmafest för ett par år sen så vinglade jag och exet hem till Jessie-honan för efterfest. Eller jag som var rätt så full och knaprade antidepressiva at the time trodde i alla fall att det var årets efterfest i en fullsatt lägenhet. Vi var 4 stycken. Any who, när vi lagt oss bestämde jag och exet oss för att get jiggy. Jag var grym. Eller jag tror det i alla fall. Somnade någon gång där i mitten och vaknade upp glad och utsövd nästa dag. El problemo var dock att någon gång under stridens hetta natten innan så hade jag glömt att en tampong vistades i mitt inre, och se på fan! Den var kvar där också. Långt in. Så långt att den inte gick att nå. Efter mycket pill från både mitt och exets sida så slutade med att han kom gallopperande med kina-pinnar i högsta hugg. Efter mycket om och men lyckades vi få ut tampongen. Det tog mig nästan 2 år att våga berätta gången jag besudlade kina-pinnarna för Jessi. Men att äta asiatiskt has never been the same since liksom.
SMUTTI SMUTTI SMUTTI
Man ba: Får man bjuta härskapet på en smutti eller? Förut hatade jag när folk sa smutti. Rös av rent obehag så fort någon beställde en smutti, sa att "åh så gott det skulle vara med en smutti nu!" eller berättade om något förträffligt gott smutti-recept. Så genom lite hobby-kbt har jag börjat säga det själv och lärt mig att leva me't.
Jag hatar även folk som inte kan uttala engelska korrekt. Det är nästan skottpengar på folk som säger em-ti-we till MTV eller med övriga medel våldtar mitt språk med skev gramatik och dylikt. Helt oförlåtligt! Jag har helt enkelt inte ännu kommit så långt i min privata kbt-behandlig att jag kan hantera detta. Åh egenheter <3
FÖTTER OCH GNISSLANDE SÄNGAR
Jag har ett tillägg till mitt inlägg gällande kvinlig hetsonani: Det går mycket bra att hetsonanera. Det svåra är att hetsligga (jag ägnar mig gärna åt sånt när jag är arg. Känns mer produktivt och klokt än att kasta porslin) i min stackars säng. Den har på senaste tid börjat avge en hel del suspekta ljud så fort man närmar sig den. Det räcker i princip att snegla på den för att den ska skrika i ren protest. Detta leder då till att man blir mer irriterad, vill ligga mer, sängen skriker, blir mer irriterad, vill ligga mer osv. En jävligt ond cirkel, det dära.
Ang bilden: Jag tyckte tydligen att det inte fanns tillräckligt med orelevanta fot-bilder i bloggvärlden.
Följ min blogg med Bloglovin
VAD LÄSER NI?
Kan inte ni vara söta och länka era favoritbloggar? Efter att ha varit lite off i bloggsvängen det senaste året skulle det vara soft med lite nytt att läsa. Humor, snygga brudar osv men inga bajsnödiga dagens oufits, tack!
JAG ÄR VÄL HELT ENKELT KÄR
Jag befinner mig just nu i en sån där sliskigt äcklig kärleks-bubbla. Ni vet en sån där "lägg på du, nej du får lägga på, thihi nej DU får!"-bubbla. När alla tankar går åt honom och kroppen aldrig varit så här len. Alla sms är så tussenussiga att jag nästan spyr. Fast jag måste medge att det är rätt så mysigt. Jag har alltid tyckt att kärlek är otroligt fint och jag älskar att älska. Är kär i kärleken liksom. Fast å andra sidan så har jag svårt att stå för den här ultrasöta sidan av mig. Det hör helt enkelt inte till min personlighet att väcka honom med pussar på näsan och kärleksförklaringar. Jag har till och med bakat åt honom (!). Senast jag bakade av fri vilja var jag väl ca 9 år. Jag har helt enkelt alltid trott att jag var en prutta i ansiktet-typ av flickvän. Men där ser man!
AKTUELLA TANKAR
Jag är helt rasande pga mer eller mindre oväsentliga anledningar. Har förstått att killar kan hetsrunka i dessa svåra stunder. Kan jag då hetsonanera, trots risken för friktionsskador, skavsår eller dylikt? Vart ska man vända sig med dessa frågor? Kropp & Knopp och Fråga Ewa-spalten känns liksom inte riktigt som rätt forum.
VAR MIN PERSONLIGHET PÅ REA DEN DAGEN?
De senaste dagarna har min hobby-schizofreni gjort sig påmind igen. Jag pendlar mellan att vara det snyggaste som någonsin balanserat på två ben till att känna mig ungefär lika attraktiv som en påse kattbajs. Vändningen brukar ta cirka 2.4 sekunder. Sen sitter jag och gråter/blänger framför spegeln, som att det var dens fel. Detta högst suspekta beteende börjar faktiskt bli något utmattande. Ska man bara gilla läget och kalla sig själv för lite charmigt manodepressiv eller ska man ta och önska sig ett stabilt mående i present?
DET HÅRDA LIVET
Ännu en dag som gått i sann chilzor-anda. Vädret var dock ej så samarbetsvilligt så jag och pojkvaskret gick på promenad och köpte glass istället. Det var dock inte en så skarp idé att trycka i mig en Daim-strut med tanke på att min mage inte är så där överdrivet bra på att hantera laktos. He he. Jag måste verkligen sluta trycka i mig sånt. Jag är nämligen expert på att sänka en halv burk Ben & Jerry's i början på en relation och efter diverse missöden inte våga somna innan honom i ren rädsla för att lägga en poop på hans lår eller dylikt.
EN LITEN RÖST SKULLE SITTA FINT
Kan vara rara ni göra mig en tjänst och gå in här och rösta på gossebarnen ovan. *Kammar hem gf-points* Dom blir glada, Chris blir glad och kanske langar happy sex, jag blir glad = ni får softa inlägg. Eller nåt.
LE COFFEE/MY LOVE
Jag sitter i skrivande stund och inväntar denna fagre pöjk medan jag stenhårt jobbar på att inte bryta ihop framför Grey's Anatomy. Man har seriöst talat no soul om man inte snörvlat framför det programmet minst 2 gånger. En rolig sak, på tal om grabben ovan, är att jag måste ha cirka 76429 olika bilder på honom med en kaffekopp klistrad vid läpparna. Han har närmare relation med vår kaffebryggare än vad han har med min klitoris. Nej nu överdrev jag lite kanske. Kanske ja. Jag förstår dock inte vart detta abnormala koffeinbeoende kommer ifrån. Borde jag ha en intervention angående detta? Eller kanske rent av rulla min nakna kropp i en burk nescafé till hans födelsedag. Skulle nog gå hem. Nej men jag tycker om honom, coffee-breath and all.
I CAN DO THIS
Valborgshelgen bjöd på många timmar i detta fina läge. Jag har praktiskt taket bott i solstolen och försökt bygga på lite färg på min lysa-i-mörkret-hud. Det är liksom illa när man kan mäta brännan på ett nyanskort för tänderna. Efter ett hårt dygn i Norrtälje där mina karlar i Almost Today spelade så har det varit pretty damn nice att bara pilla navelludd och bränna tuttarna i solen (Jag har världens mest osensuella vita trianglar som tydligen ska föreställa mina boobs). Alla gångerna jag blottat mig för grannskapets barn tar vi en annan gång.
ÅLDERSNOJA #2
Idag har jag ägnat en timme åt att leta efter mina glasögon. Dom satt, inte helt otippat, på näsan hela tiden. Är inte det ett ålderstecken?! Jag börjar bli lite smått orolig för mig själv. Fyller ju ändå 20 år om 2 veckor och på jobbet pratade dom om pensionsfonder förut. Jag fattade föga förvånande noll, vilket jag dock fortfarande ser som ett positivt tecken. Det går inte helt utför än liksom. Och för några veckor sen blev jag så full att jag spydde på en hemmafest, så än är inte hoppet ute gällande mina tonårsfasoner. Men nu ska jag bygga mat.
Rolig anekdot ang. min spya: Det låg ett orört löv i min spyhink när jag var klar. Fascinerande prestation va?
ROSA/DÖSKALLAR
För några dagar sen när jag satt och pillade navelludd fick jag ett ryck och kände att enough is enough. Så jag snörade på mig träningsskorna och gick ut på en power walk. Ett varv runt sjön, upp och ner för alla djävulska backar (seriöst, vem fan kom på uppförsbackar?) och sen raka vägen in i duschen för att skrubba bort min rövsvett. Och se på fan, det har jag gjort varje dag sen dess. Hoppas bara att detta störda infall håller i sig.
SLUTET OCH BÖRJAN
Jag minns faktiskt inte exakt när allt ändrades eller när vi slutade rita cirklar i varandras handflator. När avståndet mellan oss under natten klyshigt nog kändes som mil, fast han bara låg någon decimeter bort. När jag inte längre längtade efter en varm kropp att hålla om min och värma mina frusna fötter. Istället blev jag bara irriterad och flyttade bort. Bort från honom och bort från kärleken. Varje centimeter tomhet mellan oss blev som en kaffefläck på väggen som inte gick att ignorera. Så jävla ful uppenbar men som ändå ingen ville påpeka på grund av artighet. När blev det så? Var det någonting han sagt? Hade jag gjort något? Varför slutade jag skratta åt hans skämt och varför berättade han aldrig att jag var fin längre? När dog allt egentligen?
Jag vet inte hur många nätter jag ältat detta. Hur många gånger jag gått igenom slutet som blev en början. Han var beredd men grät ändå. Jag gick bara ut i vinternatten och grät inte fören långt senare. När det faktiskt slog mig: Det var inte vi två längre. Efter tre år så var det slut. Fast ändå inte. Det var också första gången på länge jag kunde se på honom med ny blick och se att han visst är ganska rolig och fin. Bara inte fin på det sättet som jag hade hoppats. Men det ska nog gå bra ändå. Vi pratar fortfarande i telefon och kramas när vi ses.
WEEPING WILLOW
I och med mina små bokstavs-kombinationer har jag ett rätt schizofrent förhållande till mitt humör. Idag till exempel är en sån dag då jag kan börja tänka på hungriga barn i Afrika/ensaamma trädstubbar/övergivna kattungar/osv och bryta ihop totalt om jag inte passar mig noga. Men det gick ganska bra fram tills nyss. Jag satt i telefon och ägnade mig åt hjärndöda aktiviteter som att koka nudlar och klippa tånaglnarna. Kände mig rätt så nöjd. Satte på tv:n och trodde att jag var säker, men icke. Extreme home makeover rullade på 3an och då är man ju körd. Tårarna sprutade i 90 grader och jag trodde för några sekunder att jag skulle förvandlas till en blöt liten fläck på soffan. Men det gör inget. Om en kvart lär jag väl få ett annat infall och vilja onanera.
SADOMACHOKISM
Src.
Under mina år i livet har jag stundtals utsatt mig själv för riktigt efterblivna situationer Om killen jag gillat inte svarat på mina sms/samtal så har jag ändå varit tvungen att lämna ett sista ångestfyllt meddelande på hans telefon. Pimpat mitt arma yttre till max då minsta risk att stötas på existerat. Nervös och dum gått fram till honom på festen fast det är uppenbart att han inte vill något mer. Stått där med skammen blinkandes i pannan och dumt försökt skratta bort hela situationen. Vridit om kniven i hjärtat ett halvt varv extra liksom.
Nu sitter jag inne på youjizz och spanar in alla tjejer han sökt på. Ångrar att jag gått med på att låta mina ben anta luden terräng så att min kompis kan få vaxa dem och får rejäla sug att rengöra den här laptopen och befria den från dess besudelse. Det spelar ingen roll att han överöser mig med fantastiska komplimanger, jag måste helt enkelt rispa lite mer i självkänslan. Vad är grejen med detta totalt patetiska självplågeri?
SNÖ, IS OCH FULA LEGGINGS
Det var en sån där löjligt vacker dag som inträffar cirka 2 gånger per vinter. Det fanns till och med små husky-valpar som hade släd-training ute på isen. Där gick vi med händerna i en gemensam tumvante och pussade våra frusna näsor varma igen. Vi gjorde snöänglar med våra cigaretter i mungiporna och jag var lycklig.
BLIR DET SVART KAFFE OCH MUSIKKRYSSET?
Hej, jag heter Emma och jag börjar nog bli vuxen. Detta har jag kommit till underfund med då jag numera äter mycket fisk, hellre dricker vin än ren vodka ur flaskan och måste skattedeklarera. Dessutom får jag ren hjärteångest när jag sovit bort en dag och jag har oroväckande många medlemskort i min plånbok. Om en månad får jag inte kalla mig tonåring längre. Vad händer då? Jag vill fortfarande kunna bli lite för full och spy på något dumt ställe (typ någons luva på nattbussen) och få åka till reducerat pris på tunnelbanan.
Mvh. tjej som helt enkelt inte är redo.
